Dynamene

Jag vet att ni har saknat mig, vilket man knappast kan klandra er för (så bra som jag är kan man nämligen inte vänta sig något annat). Har legat hemma med the fever of doom de senaste dagarna, så bloggen har förståeligt nog inte varit prio nummer ett. Apati har präglat min vardag till den grad att jag till förmån för att sova avböjde de tre chipspåsar moder min försökte truga i mig. Då förstår ni hur kritiskt läget egentligen var.

Jag: Neeej, jag orkar inte äta chips. Jag har feber, vältrar mig i självömkan och vill sova tills det inte längre finns någon morgondag. Have some mercy.
Mamma: Jomen kom igen nu, smaka lite grann. Titta här, MUMS!

Känner mig marginellt piggare nu, och även om jag dras med hosta värdig en riktigt inbiten kedjerökare tvingade jag mig själv till skolan idag. Jag önskar att jag kunde lova er en kontinuerlig uppdatering om mitt oh så glamorösa liv, men det kan jag dessvärre inte göra. För vet ni vad?