Dynamene

Jag var till kyrkogården imorse. Kanske inte det allra bästa sättet att påbörja sin dag, men så har jag heller aldrig varit mycket för att lyssna på min intuition. Det blev ett kort besök. Om man nu ska uttrycka sig så där himla melodramatiskt så befinner sig min sinnesstämning för tillfället i en bottenlös avgrund och har inga som helst utsikter om att lyckas kräla sig upp igen.

Fy fan, alltså. De längder jag skulle gå för att få livet att återgå till det normala.